Efter att ha jobbat klart för dagen och ätit kvällsmat hemma så körde min fru ner mig till Gislövsläge. Denna gången hade jag med mig den sista maten, det som legat i kyl och frys. Vi har bara en liten kylbox i Ila, visserligen med kylelement, men den kan vi bara köra när vi har landström. Annars skulle vi riskera att tömma batteriet relativt snabbt. Därför är det viktigt att ha lite frusen mat i boxen som kylklampar.

Jag fick burit ut alla grejor till båten och min fru lämnade mig stående på östra piren i Gislövsläge. När jag fått packat undan allt och rullat ut min sovsäck så skulle jag fylla en 10 liters vattendunk. Trots att det faktiskt låg en del gästbåtar här så hade man inte satt på vattnet ute på bryggorna. Mycket dåligt.

Jag gick runt i hela hamnen och letade efter en vattenkran där jag kunde fylla min dunk. Ingen gick att hitta. Mycket mycket dåligt.

Jag tänkte därför att jag skulle kunna fylla en liten vattenflaska på toaletten eller i duschen. Det gick inte heller. På hamnen så var toaletterna av rastplatstyp, ni vet – rostfri med inbyggd tvål och toapappershållare så att man lätt kan spola av hela utrymmet. Mycket mycket mycket dåligt.

Jag skulle faktiskt vilja påstå att Gislövsläge har de absolut sämsta hamnfaciliteterna som jag sett genom åren. Hamnen var också väldigt sliten och det kändes väl inte som om Trelleborgs kommun prioriterade fritidsbåtarna i kommunen. Det enda positiva jag kan säga är att den kanske ligger strategiskt rätt lite beroende på vart man kommer ifrån.

På väg tillbaka till Ila var irritationen hög och jag kunde notera det ena felet efter det andra. Jag stängde till båten och kröp ner i min sovsäck och somnade som en stock.