Vinden och strömmen var på rätt håll idag. Visserligen lovade prognoserna ökande vind framåt eftermiddagen. Därför åkte vi till Råå relativt tidigt för att kunna komma iväg så att vi skulle vara i Limhamn innan blåsten kom.

Klockan 08.30 lämnade Axel och jag Råå. Vinden var från rätt håll så vi strulade inte med utombordaren utan satte storseglet och seglade ut ur hamnen. Väl ute så rullade vi ut genuan och vi gjorde strax 6 knop enligt plotter. Loggen sa 5 knop så vi hade runt en knop i medström. Sjömilen bara rullar iväg bakom oss och snart har vi passerat Ven.

Någonstans mellan Ven och Barsebäck fick vi lite extra vind och i en nedförsbacke med medström visade plotter 9 knop.

Även om det tidvis blåste bra så hanterade lilla båten det alldeles utmärkt. När vi närmar oss Pinhättan så måste vi bestämma om vi tycker att det blåser så mycket att vi skall gå in i Barsebäck hamn och fortsätta seglatsen en annan dag eller om vi skall stå på. Vi har 10 sjömil kvar och vinden verkade inte visa tecken på någon ökning så vi riktar in oss på Limhamn. Nu gör vi 6,5 – 7 knop på en slör och snart är vi framme i Limhamn.

Vi seglar in i hamnen och förtöjer vid vår tillfälliga hamnplats. Turen tog fyra timmar och 10 minuter. Med anda ord en helt ok segling.

Däremot så är det nog, totalt sett, den längsta hemseglingen jag någonsin gjort. Jag kastade förtöjningen i Saltholmen i Göteborg den 27/8 förra året och är framme vid hemmahamnen 1/5 i år. Det innebär 8 månader och 3 dagar, varav en del av sträckan på lastbil.

Mellanlandningen i Höganäs var riktigt trivsam. Höganäs är verkligen en hamn jag kan rekommendera. Det är kombinationen av hamnen, dess medlemmar, hamnkaptenen, den hjälpsamhet och öppenhet som finns där som gör det till en favorithamn även om många kanske väljer att segla förbi.

Hur som helst så ligger Ila äntligen i sin nya hemmahamn och vi kan börja segla med båten så som det var tänkt från början – kvällsseglingar, dagseglingar ock kanske ett och annat ”Fikarace”.