Jag åkte iväg tidigt till Göteborg på torsdagen för att kunna segla ner båten till Mönster eller Varberg. När all mat och andra nödvändigheter var packade i båten så lossade jag förtöjningarna och skulle precis lägga i ”fram” på utombordaren när mina glasögon trillade i sjön. Jag har aldrig någonsin tidigare tappat ett par glasögon i sjön. Enstaka verktyg har trillat överbord men det har alltid gått att fiska upp dem med en kraftig magnet. Jag satt på kanten och stirrade ner i vattnet i förhoppning om att kunna se glasögonen men de gick helt enkelt inte att hitta.

Jag funderade en stund på om jag helt enkelt skulle ge upp försöket att segla hem Ila till Skåne eller om jag ändå skulle göra ett försök. Jag ser trots allt någorlunda utan glasögon och det blåste inte speciellt mycket även om vinden var mot.

Så med ansiktet planterat i sjökortsplottern och rejält kisande så lyckas jag ta mig ner genom Göteborgs södra skärgård för motor. Många svordomar blev det när marinen drog förbi med sina patrullbåtar strax öster om Donsö. Lilla Ila for som en vante i svallet och utombordaren fräste till när propellern for upp ur vattnet.

När jag passerat Donsö så lugnar svall och sjö ner sig fram tills jag passerar Valö, då kommer grövre sjö in från väster. Det går inte längre att köra för motor utan segel hissas och rullas ut. Det blir en kryss söderut. Båten går fint i sjön även om den ibland tar över lite vatten och med den segelföringen som jag har även är lite svår att släppa rodret.

När jag närmar mig Risö och grynnorna utanför så ser jag att en söm i genuan har gått sönder. Jag rullar in seglet och fortsätter att kryssa för enbart storseglet. Det går inget vidare och när jag börjar räkna på dagens kvarvarande timmar och sannolikheten för att jag skall hinna till Varberg eller förmodligen mer realistiskt till Mönster så finns det nog bara ett alternativ och det är att gå in till hamnen i Lerkil.

Jag hade säkert kunnat ta mig till Mönster men efter att ha kollat kommande dagars väderprognos så var risken stor att jag inte kom så mycket längre söderut denna helgen. Lämplig hamn måste alltså ha vägförbindelse och möjlighet att lägga båten där en veckas tid.

Så Lerkil fick det bli. När jag förtöjt och lite vilse sprungit runt i hamnen för att leta efter hamnkontoret så slutade det med att jag tog en pizza på restaurangen, som också fungerade som hamnkontor. Efter att ha förhandlat fram ett acceptabelt pris för båtplats under en veckas tid så gick jag tillbaka till Ila för att börja packa ihop allt i båten och reparera och gå över lite småsaker som jag upptäckte på min segling till Lerkil.

Min fru hade inte möjlighet att komma upp och hämta mig förrän på förmiddagen dagen efter. Det blir till att spendera en natt i lilla båten. Denna gången så lägger jag mig i förpiken istället för i salongen. Det var stor skillnad på komfort. Häftiga regnskurar drar över himmelen under natten.

På morgonen så har jag bestämt mig för att vi nu sätter båten på en lastbil för att få ner den till Skåne. Det är givetvis en oförutsett kostnad som vi inte tänkt att vi skulle behöva ta men vädret den kommande veckan och nästkommande helg såg inte så kul ut.

Givetvis hade det varit roligt att kunna segla hem båten istället men när man sätter sig och räknar på transporter med bil, fram och tillbaka, att semesterdagar används på att ligga inblåst osv så tycker jag att kalkylen är väldigt enkel. Sätt båten på en lastbil.